På Riksorganisationens årsmöte valdes Fredrik Malmgren till ny ordförande. Vi ställde några korta frågor till honom.

Vilken lokalförening tillhör du, och hur länge har du varit med där?
– Jag är medlem i Malmöföreningen. Jag tror att jag gick med när jag var 16 eller 17 år, och förutom ett par års uppehåll när jag bodde utomlands har jag varit aktiv i princip från början. Jag är nu 41 år, så runt 20-25 år har jag väl varit medlem.

Hur kom det sig att du blev aktiv inom föreningen?
– Jag hittade en kattunge i vår trädgård. Jag hade själv inget körkört, så en dam från Djurens Vänner kom för att hämta den. Hon såg då att jag hade stora voljärer med burfåglar i trädgården och undrade om jag kunde hjälpa till de gånger man fick in fåglar. Redan en vecka senare ringde de, och på den vägen är det.

Hur länge har du suttit med i Riksorganisationens styrelse?
– Jag har faktiskt bara suttit med i styrelsen sedan 2015. Men jag har varit ordförande i Djurens Vänner Malmö sedan 2007.

Är det något område inom din nya ”tjänst” som du tycker ska bli särskilt spännande eller intressant?
– Mitt arbete i styrelsen har till viss del handlat om det internationella samarbetet vi jobbar med. Det är både givande att höra hur det fungerar i andra länder, men lika roligt att kunna dela med sig av den erfarenhet man har med sig ifrån Sverige.

Vad anser du att Djurens Vänners lokalföreningar bör satsa mer på?
– Det är tufft för många ideella organisationer att engagera folk och behålla dem. För att föreningarna ska överleva tror jag att det är viktigt att man ser till att det hela tiden tillkommer nytt folk. Många föreningar drivs av ett litet men hårt arbetande gäng. Det innebär att man blir väldigt sårbar när någon av dessa försvinner.

Sedan Djurens Vänner startade har det tillkommit flera andra organisationer som jobbar med liknade målsättning. Hur tror du detta påverkat vårt arbete?
– Det råder tyvärr en viss inställning om konkurens mellan vissa föreningar. Samtidigt tittar Djurens Vänner just nu på att inleda ett projekt som involverar flera andra svenska organisationer. Jag tror att samarbeten som detta är mycket viktiga. det visar att även om vi har olika åsikter i vissa ärenden, så kan vi även samarbeta i andra frågor där vi står enade. Det ger oss betydligt större möjligheter att påverka samhället.

Riksorganisationen har ganska tätt mellan lokalföreningarna i vissa delar av Sverige, men det är ganska tunt både i norr och söder. Finns det en önskan och möjlighet till fler lokalföreningar?
– Det står med på min önskelista när jag nu tar över som ordförande. Djurens Vänner behövs över hela landet, och jag hade gärna sett att vi var fler föreningar. Dels kan man ju starta nya lokalföreningar, men det finns även många små djurhem som drivs privat. Här skulle vi som större organisation på olika sätt kunna erbjuda dem stöd att växa och etablera sig som förening.

Riksorganisationens styrelse finns utspridda över landet, hur fungerar detta?
– I dagens samhälle är man aldrig långt ifrån varandra. Vi har diskussionsforum som endast styrelsen kommer åt, och här förkommer nästan dagligen att någon ställer en fråga eller informerar om något aktuellt ärende. Men givetvis är det viktigt att även träffas fysiskt ibland.

Vad gör du när du inte jobbar med Djurens Vänner?
– Jag driver egen firma där jag arbetar med reklam och marknadsföring. Sedan har jag min fru Åsa och våra barn Emmy och Oliver – och så familjens hund Oscar!

Stort tack för din tid och dina svar, och lycka till med posten som ordförande!

Annica Sjöberg, sekreterare

Fredrik tillsammans med sin hund Oscar.