Under några veckor såg familjen på landet en okänd katt som vandrade omkring på gården. Katten ville komma in i huset men familjen kunde inte släppa in den för de har allergi. De frågade runt i granngårdarna och de annonserade men ingen saknade katten. Familjen kontaktar DV som hämtar honom. Volontären tar honom utan problem då han är tam. Det märks att han varit ute på villovägar ett tag då han är mager. Han har säkert haft ett hem men av någon orsak kommit hemifrån. Kattpojken får heta Håkan som nu får komma till ett jourhem där han fortfarande befinner sig.
Nyligen adopterade
Muddy ((adopterad))
Klockan 04.00 går fällan igen och den helsvarta katten är nu i trygghet. Volontären kör katten de 8 milen (enkel väg) till jourhemmet i den tidiga morgontimman. Katten har setts vandra runt en industri i någon månad. Personen som ringer till DV har fått reda på att kattens ägare har flyttat utomlands och lämnat katten åt sitt öde. Den fina kattpojken som ändock är i bra skick får heta Muddy.
Han kommer till ett jourhem, och eftersom ingen ägare finns så blir han ganska omgående skjutsad till veterinär där han som alla DV:s katter får genomgå sedvanliga rutiner. Muddy är en snäll pojke som vill ligga i knät och som gärna sover i jourmattes säng hellre än att ställa till bråk med jourhemmets katt, fast ibland busar han till det lite förståss. Denna pojken han vet hur man för sig och sköter förstås lådan som sig bör.
Han är en väldigt kärleksfull katt och älskar sin jourmatte. Kärleken är besvarad så när Muddy flyttar till sitt föralltidhem så rinner tårarna på jourmatte. Till en början så funkar det bra i det nya hemmet, men efter ett par veckor måste Muddy flytta tillbaka till sitt jourhem för att någon i familjen blivit allergisk. Muddy söker nu sitt permanenta föralltidhem där han kan förgylla sina människors liv varje dag i veckan. I hemmet bör det inte finnas andra hankatter, för det gillar inte Muddy. Innan han bott in sej så han kan gå ut på egen tass så kan han gå i sele för det har han fått träna på.
Torsten (adopterad)
Här har vi mysiga kelgrisen OCH storjägaren Torsten. Hans husse har överlåtit honom till DV, och nu söker vi ett föralltidhem till honom. Denna kattpojken stannar nämligen inte kvar hemma hos husse när han släpper ut honom, han vandrar istället iväg till en gård en bit bort. På den gården finns gott om villebråd som faller Torsten i smaken jägare som han är.
Förutom jakt så älskar Torsten mat. Han vill ha fri tillgång till välsmakande och bra torrfoder, mjukmat vill han också ha helst två gånger per dag, så något snålande med maten är denna matglada pojke inte intresserad av. Han kräver dessutom mängder av klappar och gosestunder. Jourmatte berättar att han trycker sig mot hennes ben och glider ner på golvet för att klappas, han har också kommit på att han vill pussas med både jourmatte och besökare.
Toan sköter han galant trots att han mestadels gjort sina behov utomhus innan. Torsten vill ha ett boende som ligger lämpligt till så att han så småningom kan bege sig ut på jakt.
Theo (adopterad)
Denna välväxta kattpojke bodde också i kattkolonin. Till skillnad från de flesta av de andra katterna så var han inte skygg. Förmodligen stod han högt i rang bland katterna. Han var inte svår att fånga in som många av de andra var. Redan i karantänen är han tillgiven där kom han att få tillbringa första månaden. Först efter kastrering, vaccinering och chippning får han komma till ett jourhem. Han får nu heta Theo.
Georg (adopterad)
Volontären hade observerat en katt som hon inte kände igen i villaområdet där hon bor under en månads tid. Hon hade även sett den leka eller jaga intill en stor väg i närheten. Plötsligt en dag när hon är i sitt garage så hör hon ett jamande och där står katten och tittar bedjande på henne. Volontären låter nu katten komma in i karantänen där hon serverar den utsvultna katten mat. Funderingarna har funnits där en tid om att katten förmodligen av någon anledning blivit hemlös. DV efterlyser ägare men ingen ger sig tillkänna.
Klabbe (adopterad)
Randi (adopterad)
DV blir som så många gånger förr kontaktade om en katt som gått i ett kvarter en tid och letat mat och människokontakt. Varför denna katten hamnade i hemlöshet får vi nog aldrig veta. Han har med all säkerhet haft ett hem eftersom han är så social. En volontär åker till upphittarens hus och ställer ner transportburen på golvet. Kattpojken tittar lite och går sedan lugnt in i buren. Bilresan är bekymmersfri, han mjauar en gång sedan är det helt lugnt.
Misho ((adopterad))
Var tog husse vägen? Mannen som kattpojken bodde hos och som gav honom mat och ett varmt hus att bo. Han bara försvann. Kattpojken väntar, vandrar runt i kvarteret och tillbaka till huset. Ingen släpper in honom längre. Mannen har flyttat och lämnat honom kvar åt sitt öde. Hur ska han klara sig nu? Ingen mat och inget hem att bo i. Tur för honom att det finns grannar som börjar att mata honom så han slipper svälta.
I nästan ett år kommer pojken att vara hemlös. Grannarna som ger honom mat tror och hoppas i det längsta att mannen ska komma och hämta katten, men de hoppas förgäves. De kontaktar DV som tar in honom. Han är i gott skick eftersom han fått mat. Han visar sig vara en riktig kelgris. I början när han blev klappad så hoppade han till och blev rädd. Vid veterinärbesöket förstod man varför han gjorde så, hans öron vara igenproppade med öronskabb och vax. Han hade varit i stort sett döv därför hörde han inte när någon kom och klappade honom.
Toni (adopterad)
Den svartvita kattflickan letar vidare i sopberget. Ska hon hitta någon mat som människorna slängt i soppåsarna? Hon och några andra katter bor på en soptipp. Katternas liv är endast en sak, misär.
Toni kom direkt från soptippen till jourhemmet i mitten av mars. Hon var skräckslagen, arg och gjorde utfall mot jourmatte. Detta lugnade sig snart då kattflickan bemöttes med kärlek och omtanke. Jourmatte berättar att Toni gör små framsteg hela tiden. Hon är dock inte klappbar ännu. Om människorna närmar sig henne och hon vill vara ifred så morrar hon, men det stannar vid det. Hon bits eller rivs inte.
Hon älskar att ligga i sitt katthus och kolla. Hon verkar nyfiken på människorna, särskilt barnen som är 3 och 6 år gamla. Hon umgås med husets katter men leker inte. Matte misstänker dock att med tanke på ljudet från Tonis rum så leker hon lite i smyg. Kanske hon lektränar för på tippen förekom nog inga sådana aktiviteter. När människorna lägger en leksak framför Tonis tassar när hon ligger i sitt hus, då kan hon sträcka fram tassen lite. Jourhemsmatte tycker sig se nyfikenhet i Tonis blick. Klart att kattflickan är nyfiken på sitt nya liv där allt är nytt. Hon äter endast torrfoder och vägrar mjukmat, däremot har hon fått smaka på räkost som hon bara älskar. Lådan sköter hon fint.