Den svartvita kattflickan letar vidare i sopberget. Ska hon hitta någon mat som människorna slängt i soppåsarna? Hon och några andra katter bor på en soptipp. Katternas liv är endast en sak, misär.
Toni kom direkt från soptippen till jourhemmet i mitten av mars. Hon var skräckslagen, arg och gjorde utfall mot jourmatte. Detta lugnade sig snart då kattflickan bemöttes med kärlek och omtanke. Jourmatte berättar att Toni gör små framsteg hela tiden. Hon är dock inte klappbar ännu. Om människorna närmar sig henne och hon vill vara ifred så morrar hon, men det stannar vid det. Hon bits eller rivs inte.
Hon älskar att ligga i sitt katthus och kolla. Hon verkar nyfiken på människorna, särskilt barnen som är 3 och 6 år gamla. Hon umgås med husets katter men leker inte. Matte misstänker dock att med tanke på ljudet från Tonis rum så leker hon lite i smyg. Kanske hon lektränar för på tippen förekom nog inga sådana aktiviteter. När människorna lägger en leksak framför Tonis tassar när hon ligger i sitt hus, då kan hon sträcka fram tassen lite. Jourhemsmatte tycker sig se nyfikenhet i Tonis blick. Klart att kattflickan är nyfiken på sitt nya liv där allt är nytt. Hon äter endast torrfoder och vägrar mjukmat, däremot har hon fått smaka på räkost som hon bara älskar. Lådan sköter hon fint.