För att ge intresserade en bild av hur det är att vara volontär hos oss ställde vi några frågor till våra volontärer på katthemmet. Här kommer ett urval av deras svar!
Uppdaterad: 2020-11-22

Vad är det roligaste med att vara volontär?

 

Hur mycket plats får man att skriva?! Det är så mycket. Testa! – Anna, volontär sedan ett år

Sammanfattningsvis säger de flesta volontärer att det är katterna, de andra volontärerna och känslan av att göra något gott som är det roligaste med att vara volontär.

  • Vi är många olika personer, olika åldrar och nationaliteter. Man lär sig att ta hänsyn och att arbeta med olika personer. Man känner att man gör en insats för något bra.
  • Playing with the cats and the community (the other volunteers).
  • Att jobba med att socialisera en skygg katt och se vilka framsteg hen gör. Otroligt belönade.
  • Alla individer, både katter och människor, jag får träffa och lära känna berikar min tillvaro. Givetvis även känslan av att handgripligen göra skillnad.
  • Att känna att man gör något viktigt, att träffa katter och att se dem utvecklas och träffa fina volontär-kollegor under passen.
  • Det finns inget roligare än att känna att man gjort en skillnad.
  • Alla underbara katter. Att jag fått en extra familj och vänner. Lär mig nytt hela tiden. Att få se hur skygga katter blir trygga katter. Känna att jag faktiskt gör skillnad.
  • Att se katternas utveckling. De katter som kommer till oss har ofta haft otur i livet, oavsett om det är en förvildad katt som knappt träffat på människor eller en katt vars ägare inte kan ha den av olika anledningar.

Varför skulle du rekommendera andra att bli volontär?

Du som läser detta är nog redan nyfiken på volontärarbete, så vad säger våra befintliga volontärer om anledningar till att engagera sig på vårt katthem?

  • Alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Man får en bra känsla i hjärtat!
  • För att ägna sig åt en verksamhet som bidrar till djurens välbefinnande och har en viktig roll i samhället.
  • Du gör verkligen nytta för dessa individer. Rent praktiskt givetvis med mat och lådor, men katterna behöver också bli sedda som individer och det är otroligt viktigt!
  • Därför att du som volontär gör en enorm skillnad. Det finns ingen bättre känsla. Har du tid över och älskar katter så rekommenderar jag att du ansöker redan idag.
  • Since we do everything at the shelter, you always feel like your work is important and worthwhile.
  • Har du tid över, är prestigelös och engagerad i djurs välmående, kan volontärarbete på katthem vara något för dig!
  • You help the cats, you feel like doing something useful and you make new friends.

“Katterna och känslan av att göra något bra är fantastiskt. Dessutom umgås man med likasinnade och får en social samvaro.” – Sara, volontär sedan över fem år


Vad tycker du krävs av en volontär?

Som volontär får man stå ut med att få lite katthår på kläderna!

Det kan förstås vara svårt att veta hur det är att volontärarbeta hos oss innan man provat. Så vad anser volontärerna krävs för att bli en aktiv volontär?

“Genuint intresse, ta ansvar, och att man tycker om att träffa olika människor.” – Anki, volontär sedan ett år

  • Flexibilitet, kontinuitet och engagemang.
  • Att man drar sitt strå till stacken. Att man är införstådd med att större delen av passen går åt till städning.
  • Man behöver nog vara ganska anpassningsbar, både praktiskt och socialt.
  • Probably just common sense and independence, and a good balance of doing chores and cuddling cats (not just one or the other).
  • Att man inser att allt inte är roligt, att även om det är frivilligt så gäller det att hålla det man sagt.
  • Gilla katter. Respektera andra människor med olika bakgrund och i alla olika situationer i livet. Kunna prioritera vad som behövs göras först. Vara punktlig. Våga fråga saker. Vilja lära sig mer. Vara nyfiken både på katter och volontärkollegor. Vara vänlig. Se varje katt och volontärkollegor som individer och inte som “den där katten eller den där personen”. Vara intresserad.
  • Man behöver klara av det fysiska jobbet, men att kunna se katternas behov och läsa av dem är det viktigaste.
  • Ett intresse för katter och ork att göra diverse sysslor, alla är accepterade och respekterade. Så tacksam för det!
  • Vara noggrann, ansvarsfull, ärlig och lojal. Att som ny volontär lära av erfarna volontärer. Att som erfaren volontär lära nya, men ha förståelse för att man kanske är nervös och osäker som ny.
  • Tid och engagemang. För att vara en aktiv volontär krävs att man kan jobba ungefär ett pass i veckan (minst). Då håller man sig ajour med katterna som bor på katthemmet, man får snart koll på alla rutiner och lär känna andra volontärer.

Vad är höjdpunkten på ett arbetspass?

Ett arbetspass på katthemmet består till stor del av att utföra sysslor, men vad tycker volontärerna ger guldkant på tillvaron?

“Having time to cuddle the cats. Fika with a cat on your lap is probably the best thing!” – Lauren, volontär sedan snart två år

  • Att ta en stund och gosa lite med någon av katterna som söker närhet, men också att vara med katterna som är skygga och få vara med på deras resa till trygga.
  • Katter som vill mysa. Trevliga volontärkollegor. Att träffa nya katter och gamla favoriter. Skygga katter som gör framsteg.
  • Precis när man kommer, tänder upp lokalen och katterna är sådär härligt nyvakna och avslappnade. Det är en speciell känsla!
  • När man har gjort alla sysslor och har tid att sitta och gosa med katterna.
  • Träffa de andra volontärerna på plats och säga hej till alla katterna.
  • When there is time to play and bond with the cats.

Har du förändrats något sedan du blev volontär?

Hur påverkar det en att arbeta ideellt på vårt katthem – har våra volontärer förändrats sen de började på katthemmet?

“I somras hade jag en monolog med min granne angående att hen måste kastrera sin katt (vilket hen gjorde). Det hade jag inte tryckt på med lika stor självsäkerhet om det inte vore för all erfarenhet och information jag fått via katthemmet.” – Anna, volontär sedan ett år

  • Jag har lärt mig enormt mycket om katter och deras olika behov. Jag har även lärt mig en hel del om hur en välgörenhetsorganisation fungerar och detta har även varit väldigt positiv.
  • Klokare, kan hjälpa mer.
  • Jag har lärt mig massor om katter, föreningsliv och djurskydd. Min syn på hur katter bör tas om hand har verkligen vidareutvecklats och min förståelse för vad det innebär för katter som går okastrerade och omärkta är oerhört mycket större än innan.
  • Djurens Vänner har definitivt varit ett stöd i min rehabiliteringsprocess.
  • Jag har fått lära mig extremt mycket under mina år, framförallt om djurskyddsarbete och katter, men också om mig själv.
  • It’s not really related to the cats but my Swedish has improved a lot! The other volunteers are super kind with teaching and helping me.

Minnen som sticker ut

Tossen, som stödmatas med spruta.

Nedan delar volontärer med sig av sådant de upplevt som fastnat lite extra i minnet.

Lauren, volontär sedan två år

The very first time I bottle fed a kitten. It was hard to get it to latch on to the bottle but when it did and its little ears wiggled while it was drinking my heart melted!

Karin, volontär sedan över två år

Att vara med och hjälpa en 11-årig mammakatt som inte hade tillräckligt med mjölk. Vi var extraföräldrar och matade ungar och mamma pysslade om dem i övrigt. Så roligt att få se den lilla familjen växa och utvecklas.

Sofi, volontär sedan ett år

En gång upptäckte jag att en liten kattunge mådde väldigt dåligt, hon var sjuk. Så små liv är väldigt känsliga för sjukdomar. Hon fick genast omvårdnad och en hel del vätskeersättning av veterinär, dessvärre finns det inte mycket mer en veterinär kan göra för så väldigt små kattungar. Hon behövde övervakning 24/7 och då jag hade möjlighet så fick hon följa med mig hem. Hon fick bo i min famn omlindad i filtar, där hon fick känna närhet och trygghet. Jag trodde inte att hon skulle överleva den natten, men jag gav inte upp. På morgonen såg man livstecken i henne igen och även om faran inte riktigt var över just då så visste jag att hon skulle överleva. Den här lilla kattungen är nu på väg att bli vuxen och bor hos en kärleksfull barnfamilj. Det känns bra att ha räddat ett liv och gjort skillnad, det ger mig ett stort leende på mina läppar.

Ida, volontär sedan över tre år

Ibland är det lätt att fylla på med energi inför ett pass. Katterna sover och man får ha sin mat ifred. Andra gånger måste man vara på sin vakt! För ca ett år sedan hade vi två härliga bröder på katthemmet, Mango och Tango. De var 4-5 månader och fulla av energi! Inför ett pass hade jag köpt med en pizza och den var mycket intressant även för dessa grabbar.

Pizzamarodörerna Mango och Tango!

De hoppade upp på bordet, jag plockade ner dem, och så höll vi på ett tag. Till slut tröttnade jag och satte upp båda i ett klösträd så att det skulle ta en liten stund för dem att komma upp på bordet igen. Trodde jag iaf, för helt plötsligt hoppar en av dem från klösträdet rätt ner i pizzan!

Anna, volontär sedan sju år

Jag adopterade en katt, vilket inte var tänkt och han var min själsfrände.

Linn, volontär sedan över två år

Då jag precis börjat plugga och därför inte har tid att vara på katthemmet lika ofta blir de gånger jag väl är på plats lite mer minnesvärda. Senaste gången var precis innan en tenta, hade med mig diverse böcker för att kunna plugga på fikapausen, vad händer då? Jo, en katt lägger sig mitt på boken, blev inget plugg för mig. Men klarade tentan ändå. Haha.

Agnes, volontär sedan tre år

Skatten, som Agnes hittade utanför katthemmet.

Inte någon solskenshistoria direkt, men att komma in lite tidigare på en söndagsförmiddag och folk ringer pådörrklockan för att påpeka att det står en bur med en kattunge utanför… Det var helt klart en upplevelse. Blev ännu mer av en upplevelse när den förmodade ägaren ringde på 30 min senare och menade att hen “ångrat” sig men inte kunde ge någon anledning varför de övergett katten. Har många starka känslor kring detta, inkluderat omedelbara moderskänslor för katten – Skatten – som fick ett nytt hem i en förhoppningsvis mycket tryggare familj.

Britta, volontär sedan ett halvår

I got very emotional when I heard the story about the cat who belonged to a homeless man. I felt bad for the poor cat who lived in a small box, but also for the man who was forced to give away his pet. It reminded me on how privileged I am and how I take it for granted.

Anna, volontär sedan ett år

Jag har gett kattrelaterade tips ute till folk som undrar saker om deras katter, när dom ser min tröja (med Djurens Vänners logga på)!

Tidigare skygga Luna, som Sara socialiserade.

Sara, volontär sedan över fem år

Jag socialiserade en katt vid namn Luna. När hon kom in gick det inte att komma nära henne. Hon låg i ett klösträd och gjorde utfall mot alla som kom nära. Jag hade bara möjlighet att jobba med henne en gång i veckan så det blev en lång process. Efter ca ett år var hon såpass mycket bättre att fler volontärer vågade jobba med henne och hennes utveckling tog riktig fart. Hon är nu världens goaste, älskar att bli kliad under hakan och har fått ett bra för-alltid hem.

Anna, volontär sedan två år

När jag går runt för att dela ut godis är de alla plötsligt bästis med mig, även de blyga.

Sara, volontär sedan över sex år

En katt vi placerat lyckades smita ut på en ännu inte in-nätad balkong och hoppade ut (från första våningen, så hon skadades inte). Katten var förvildad och ännu inte helt tam. Att fånga in en liten svart räddhare till katt blev en utmaning. Jag råkade bo nära, och kikade i området varje dag när jag gick till och från jobbet, och vandrade tillsammans med andra volontärer runt på kvällarna och letade efter den stackars katten. Vi satte ut fälla och tapetserade området med lappar för att få allmänhetens hjälp. Det kom in ett telefonsamtal med ett tips om att katten synts till vid gården intill där katten smitit ut. Tjejen som ringde erbjöd sig att hjälpa till att vakta fällan, även nattetid. Utöver att detta var ett mycket generöst erbjudande, blev jag särskilt förtjust eftersom det kom från en barndomsvän som jag tappat kontakten med! Jag hjälpte till att flytta fällan och förklara hur man gillrar den samtidigt som jag fick återförenas min vän! Lyckan var total någon vecka senare när hon ringde och berättade att katten nu satt i fällan. Katten fick återvända till katthemmet för återhämta sig och socialiseras. Nu bor hon i ett nytt hem där hon verkar ha det hur bra som helst!

Emil, vars förtroende Emma vann.

Emma, volontär sedan över tre år

Vi fick in en katt som blivit ensam kvar efter att husse gått bort. Katten var tam och go men väldigt ängslig över att ha flyttat in på okänd mark. Han fick ett eget rum men där låg han bara och tryckte bakom ett bordsben. Jag la mig under bordet och pratade för mig själv. Trångt och obekvämt, men efter två timmar kröp han fram och la sig bredvid. Det kändes fint att en sådan liten insats från min sida kunde ge katten en trygghet.