Det var så det började

Samma problem då som nu

Mycket har förändrats sedan 1957 och hel del har blivit bättre. Men det är intressant att läsa följande citat redan i detta första officiella protokoll som skrevs:
”Den eviga frågan, vad som skall göras och kan göras för alla de bortkomna och förvildade katterna i våra städer, upptogs till diskussion. Mötet enade sig om att hemställa till alla Djurens Vänners – föreningar, var och en på sin plats, att försöka lösa denna fråga”
Detta sades den 8 juni 1957! Har någon förening, organisation eller myndighet kunnat lösa denna fråga idag, nästan 60 år senare…?

Tufft motstånd

Det är svårt för dagens djurvänner att förstå under vilket motstånd en djurskyddsförening arbetade på 50-talet. Många tidigare djurskyddsföreningar hade tappat lusten att arbeta aktivt och fanns bara på pappret. Att göra sin röst hörd i en djurskyddsfråga i t ex en insändare i en tidning var nästintill omöjligt. Att verka i en djurskyddsförening har alltid varit att verka i hetluften, och under den första tiden för Riksorganisationen var det därför viktigt att arbeta fram en stabil organisation.

Började växa

Man enades om att föreningarna skulle göra egna flygblad och upplysa om sin egen verksamhet. Varje förening var självständig och därmed följde att man ställdes inför olika djurskyddsproblem. Bl a förekom i södra Sverige ”bandhundar” ett problem som man i norra delen av landet knappast kände till. Det var bedrövligt att se hur ”människans bäste vän” for illa ute i byarna där de stod fjättrade vid bristfälliga kojor i hela sitt liv. Här gjorde Malmö- och Växjöföreningarna en gemensam insats mot lantbrukare i Asarum och Blekinge. En händelse som blev mycket omskriven i alla dagstidningar. Hundarna försvann och Djurens Vänner fick nya medlemmar.

Katten var rättslös

Vid denna tid hade katten en rättslös ställning. I §23 Jaktlagen stod följande: ”Katt, som anträffas utanför gård eller trädgård, må av jakträttsinnehavaren, eller hans folk, saklöst dödas. Inom tättbebyggt område erfordras dock tillstånd av polismyndigheten”
Den 3 juni 1960 inlämnade Riksorganisationen en skrivelse till Kungl. Justitiedepartementet
med en hemställan, att §23 skulle utgå ur Jaktlagen. Det blev denna gång avslag, men Djurens Vänner gav sig inte utan vände sig till andra djurskyddsorganisationer och tillsammans med dem bearbetades myndigheterna. Det tog lång tid, men till slut hade inställningen till kattens status ändrats och §23 försvann. Trägen vinner ibland!

Kampen fortsätter

Det händer mycket under 50 år och den syn på djuren som fanns på 50-, 60- och 70-talet har förändrats betydligt. Men man behöver bara läsa dagstidningarna för att finna att det fortfarande behövs upplysningar i djurskyddsfrågor och ingripanden i övergrepp mot djur.

I korthet

För att skriva Riksorganisationens historia behövs mera utrymme än här ovan och får anstå tills en annan gång. Några årtal förtjänar dock att nämnas.
• 1964 beslöts att tidningen Aktuellt, som då utgavs av Malmö-föreningen till sina medlemmar, skulle övergå till att ges ut i Riksorganisationens regi.
• 1971 blev Riksorganisationen medlem i World Society for the Protection of Animals (WSPA).
• 1971 bildades den nordligaste Djurens Vänners – föreningen, nämligen i Sandviken, som blev den 14:e i ordningen.
• 1975 inregistrerade Kungl. Patent- och Registreringsverket ”Djurens Vänner” och varumärke nr. 151 810.
• 1979 tillkom de Djurförsöksetiska nämnderna, och Djurens Vänner fick två platser, Malmö/Lund och Göteborg.

Lokalföreningar har tillkommit under åren, men tyvärr också fallit bort. Lika glädjande som det är när nya tillkommer lika tråkigt är det när lokalföreningar tvingas lägga ner. Det största problemet är oftast att få ihop folk som vill engagera sig i en styrelse. Ofta finns det gott om djurvänner, men inte lika många som vill dra i styrelsearbetet och allt vad det innebär. Vi blir också alltmer sysselsatta på vår fritid och det ideella arbetet blir svagare inom alla föreningar oavsett om det handlar om idrottsföreningar eller djur.
Det finns i dagsläget 16 aktiva lokalföreningar inom Djurens Vänner och Riksorganisationen kommer inom kort att inleda ett projekt att utöka detta inom landet. Det finns även fyra vilande: Gamleby, Helsingborg, Västerås och Örebro. Men förhoppningen finns att även de vilande föreningarna ska komma igång igen, och några av dem har t om kvar sitt kapital i väntan på en nystart.
En djurskyddsförening är som en djurens fackförening, som skall föra djurens talan. En stark djurskyddsrörelse är det bästa stöd vi kan ge djuren.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this page